Späckhuggare, sill och knölvalar

Den största delfinen i fjorden

En späckhuggare är en delfin, den största i hela familjen, även om många har vuxit upp med att kalla den för val. Den svarta ryggen och den vita fläcken bakom ögat syns tydligt även i nordvinterns platta, blå ljus.

Vuxna hanar har en rak ryggfena som kan bli ungefär 1,8 m hög, så pass hög att du ser den långt bort över vattnet. Honor och unga djur har en lägre, böjd fena. När guiden ropar ut en hane, leta först efter det upprätta svarta bladet och sedan efter resten av djuret.

Späckhuggarna du möter på en tur från Tromsø kommer inte förbi av en slump. De rör sig i familjegrupper, så oftast ser du flera fenor av olika höjd dyka upp tätt intill varandra, och de kommer norrut för maten. I norra Norge är den maten vintertid sill.

Därför lockar sillen hit dem

Den norska vårlekande sillen tillbringar vintern packad i enorma stim i skyddade nordliga fjordar, och valarna följer efter. De senaste vintrarna har stimmen samlats i fjordarna kring Skjervøy, nordost om Tromsø, och därför gör varje båt på den här sidan en lång tur norrut.

Sillen har ingen fast adress. Tidigare vintrar låg den mycket närmare Tromsø, och den kan flytta igen. Vår guide om varför båtarna åker till Skjervøy går igenom rutten, och de bästa veckorna att åka följer samma fisk.

Karusellfiske, späckhuggarnas metod

I Norge jagar späckhuggarnas flockar gärna sill som ett lag. Flocken ringar in ett stim och driver ihop fisken till en tät boll nära ytan, sedan slår enskilda späckhuggare mot bollens kant med stjärten för att bedöva fisken och plocka den en och en.

Forskare kallar det karusellfiske. Från en båt kan det se ut som ett kaos, med fenor som vänder i en ring och vita kaskader av vatten medan måsarna dyker ner efter resterna.

Du får inte alltid se själva jakten. Mycket av den sker under ytan, och på många turer är späckhuggarna på väg någonstans eller vilar mellan måltiderna. Varken späckhuggare eller knölvalar är någonsin garanterade, och vädret kan också korta en dag.

Om havet eller valarna sviker dig förklarar vad som händer om du inte ser några späckhuggare erbjudandena om en ny tur och det finstilta.

Knölvalar vid samma stim

Från ungefär november äter knölvalar av samma sill som späckhuggarna, men på sitt eget sätt. En knölval kastar sig upp genom ett stim med gapet vidöppet, tar in en väldig klunk vatten och fisk och låter vattnet rinna ut genom barderna.

Sjöfåglar samlas där sillen trycks upp mot ytan, så ett moln av måsar vid horisonten är ofta det första tecknet guiden letar efter. Knölvalar utlovas inte heller, men en bra vecka kan de vara fler än späckhuggarna.

Då och då dyker en lång, snabb sillval upp, och den visar inte mycket mer än en hög blåst och en smal grå rygg. Havsörnar lever längs den här kusten året runt, och på den långa turen norrut kan du få syn på en som sitter på en klippa eller kretsar över vattnet.

Vad du ser och hör från däck

Oftast är en späckhuggare en fena och en blåst. Svarta trianglar rullar upp och glider ner, en kort pust av vattendimma hänger kvar i den kalla luften, och sedan försvinner flocken en minut eller två innan den dyker upp någon annanstans.

Ett stjärtslag syns som en vit kaskad på vattnet. Någon gång emellanåt hoppar en späckhuggare eller knölval nästan helt ur vattnet innan den slår ner igen, men se det som en bonus och inte som en del av planen.

Lyssna också. En stilla dag hörs blåsten långt, en skarp utandning från en späckhuggare och ett djupare, längre brus från en knölval, och du hör dem bäst när båten saktar in ordentligt nära valarna.

Ljuset är kort under polarnatten, så bilderna blir ofta gråblå och korniga, och dina egna ögon slår ofta kameran. Du kommer att stå still vid relingen långa stunder, så läs vad du ska ha på dig på en späckhuggarsafari innan du packar.

Hur nära båtarna går

Räkna med avstånd, inte kontakt. Nära valarna saktar båtarna ner eller stänger av och håller avståndet, och djuren bestämmer själva hur nära de kommer. Brim Explorers båtar går över till en tyst elmotor runt valarna, vilket minskar motorljudet i vattnet.

Rødne Fjord Cruise hänvisar till sin Eco-Lighthouse-certifiering och till riktlinjerna från AECO och Visit Tromsø för valskådning. Ingen annons lovar ett nära möte, och det gör inte vi heller.

Ibland dyker en späckhuggare upp vid skrovet ändå. I en RIB (en snabb ribbåt) sitter du nästan i vattenytans höjd, vilket får även en fena en bit bort att kännas nära, till priset av kallt stänk och en dag på 12 timmar. Vår guide till båttyperna ställer dem bredvid varandra.

Titta, inte simma

I Norge är det inte tillåtet att simma med späckhuggare på de här turerna, och ingen av de sex turer vi jämför sätter någon i vattnet.

Du tittar från båten, ordentligt påpälsad, medan en guide förklarar vad flocken gör. Det passar djuren, och i så här kallt vatten passar det dig också.

Välj båt för att se valarnas beteende

Om det är viktigare för dig att se hur valarna äter än vad turen kostar, jämför hur lång tid varje tur är i valområdet. Polar Adventures siktar på ungefär 2–2,5 timmar där. Rødnes katamaran, från ~201 €, planerar för ungefär 2,5 timmar, medan Brim Explorer, från ~200 €, ger ungefär 1–1,5 timmar efter en överfart på 3–3,5 timmar.

Bussdagarna till Skjervøy ger ungefär 3 timmar på vattnet, och Skua Natures uppvärmda båt, från ~315 €, har dessutom en naturguide för en grupp på högst 12.

Gruppens storlek formar också upplevelsen, eftersom femtio personer delar en reling lättare än hundra. Vår guide till späckhuggarturer i små grupper väger det mot de längre dagarna och högre priserna på de mindre båtarna.